• Särkilax Kapell
  • Övertorneå Kyrka
  • Hietaniemi Kyrka
  • Juoksengi Kyrka
  • Svansteins Kyrka
  • Pello Församlingshem
  • Övertorneå Församlingsgård
  • Altaret i Övertorneå Kyrka
  • Orgeln i Övertorneå Kyrka
  • Spelbordet i Övertorneå kyrka

Denna site nyttjar så kallade cookies, för att underlätta enskilda användares aktiviteter. Informationen används till att bestyrka inloggning, kontrollera om användaren svarat på frågor och undersökningar samt underlätta tillgängligheten av tjänster för användaren och dess återbesök till denna site.

Informationen som samlas in är anonym och innehåller vare sig namn, e-postadress eller några andra uppgifter som kan kopplas till en särskild person.

En cookie är en textfil som lagras på användarens dator, för att sedan hämtas upp av servern när användaren åter besöker sajten.

Om du inte accepterar användandet av cookies kan du stänga av cookies via din webbläsares (Internet Explorer, Mozilla m fl) säkerhetsinställningar. Det innebär dock att funktionalitet på denna site begränsas.

Det är fredageftermiddag och det soliga Septembervädret kunde inte varit bättre när vi äntligen passerar sista bron ut till Seskarö. Bilresan från Luleå som bara tagit en dryg timme hade känts som en evighet. Det är tredje året i rad jag stiger ur bilen på Seskarö lägergård, fylld av glädje och förväntningar inför helgen. För tredje gången blir jag tagen av naturens skönhet och fridfullhet när jag hör vågorna slå in mot stranden och vinden susa i trädkronorna. Det stora träkorset som tornar upp sig vid stranden med den mäktiga naturen i bakgrunden för mina tankar till ett bibelord, Romarbrevet 8:19–22:

"Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas"

Förväntningarna inför helgen var höga men jag kan glatt meddela att de än en gång blivit överträffade. Antalet anmälda var i år runt 40 personer, nästan dubbelt så många som tidigare år. Det var underbart att se människor i alla olika åldrar, från olika sammanhang och med olika bakgrund förenas kring det som helgen handlade om. Livet, Kärleken, sanningen – Jesus. Stämnigen som låg i luften var fylld av frid och kärlek. Det kändes att här såg man på varandra med Guds ögon, med kärlek, omsorg och respekt. Vi är alla Guds högt älskade barn och det är så vi alltid borde se på oss själva och våra medmänniskor. Det slog mig hur underbart det är att man kan känna sådan gemenskap med människor man aldrig tidigare mött och vilken frihet som präglade samvaron. Funderingar kring livet, personliga erfarenheter, tron och Gud blev till avslappnade och naturliga samtalsämnen över en kaffekopp.

Dagarna fylldes med undervisning och lovsång, fikastunder och fri samvaro. Tid till att bara vara stilla, få andrum, fly från omvärldens stress och krav. Tid till att umgås med Gud, för sig själv eller tillsammans. Bara sitta på stranden och låta skönheten i skapelsen tala om Hans godhet och makt. Aftonandakter där man samlas kring Jesus, för att samtala med vår pappa och lovsjunga vår skapare och Gud. Att Jesus var mitt ibland oss i det lilla kapellet är jag övertygad om, hans kärlek och frid som fyllde rummet slöts runt mig som en varm omfamning. Vittnesbörden och undervisningen talade rakt in i hjärtat och under förbönen sattes det ord på saker jag inte själv kunnat formulera i tankarna. Gud känner oss så mycket bättre än vad vi känner oss själva, det gjorde han tydligt för mig.

Det kanske låter konstigt men för mig var det som att komma hem att komma till Seskarö, trots att det är en plats jag bara besökt två gånger tidigare. Ändå var det som att komma hem, att vara trygg. Tryggheten att få krypa upp i pappas stora varma famn och veta att han kommer bära mig genom allt. Jag antar att det är en försmak av det som väntar oss - vårt himmelska hem där vi ska få dela evigheten tillsammans med Honom.

När vi låter Gud vara närvarande i våra liv, när vi samlas kring Jesus, då får vi del av det löfte som han har gett oss - himmelriket på jorden. Jag tror känslan av att ha hittat hem är alldeles rätt känsla och det är den tanken och känslan jag tar med mig när det till sist blir dags att återvända till vardagen. Omgiven och uppfylld av hans frid och kärlek kan jag fästa mina ögon på målet – mitt himmelska hem dit han bär mig på sina trygga fadersarmar.

Miryam Lampa





Tillbaka

Bibelns berättelse på både svenska och meänkieli, ett tvåspråkiga bibeläventyr för skolår fyra och fem. Erbjudes skolor i Övertorneå och Pajala kommuner.