Det var år 1403 som Neder Torneå socken upprättades. Den omfattade väldiga arealer inom dåtida Tornedalen. "Socken" innebär ett kyrkligt administrativt område, där människor som besökte samma kyrka sades bo i samma socken.
Den 28 april 1606 fick mellersta Tornedalen fint besök. Det var nämligen Kungl. Kommissarien Daniel Hiort, som kom för att bekanta sig med den del av det svensk-finska riket, vars kapell fanns 3 km norr om nuvarande Övertorneå och som hade namnet Särkilax.
I sin redogörelse för besöket, ingiven till konung Carl IX den 28 april 1606, skriver kommissarien bl.a. att Öfver Torneå låg "sijdt och olägiligt för vathen skull, begynner suårt bliffue nedrutten", varför sockenmännen hade planer på att bygga en ny kyrka på Hietaniemi udde i västra delen av Haapakylänsaari, ungefär mitt för nutida Salmi bro, omedelbart intill Övertorneå.
Kommissarien använder namnet "Öfver Torneå" i stället för det tidigare namnet Särkilax, som 1530 hade blivit eget "prästgäll", men som redan 1539 torde ha återgått att bli kapellförsamling under Neder Torneå. På Riksarkivets medeltidsavdelning menar man att Särkilax kapell byggts på 1450-talet. Torneå/Tornio blev stad 1621 och redan året innan självständig församling.
I stället för Särkilax började man efter Hiorts besök att tala om "Öfver Torneå socken". Den våldsamma islossningen år 1615, då Särlikax kapell blev förstört, innebar också att sockenmännen måste bestämma sig för byggande av ny kyrka. De valde inte Hietaniemi udde strax norr om Matarengi utan ville bygga kyrkan vid foten av berget Särkivaara. Man fick ett fint bidrag till kyrkobygget. Konung Gustaf II Adolf skänkte nämligen den 28 oktober 1617 20 tunnor spannmål till bygget av kyrka i Matarengi by.
Hietaniemi fick kyrka år 1617. Församlingen var åren 1637-1878 annex till Övertorneå men blev sistnämnda år eget pastorat.
Det är i år(2006) alltså 400 år sedan namnet Övertorneå blev fastställt som församlingsnamn för en väldigt stor församling.
Redan år 1617 stod den nya kyrkan klar. Det var en timring, ett rektangulärt långhus 33 alnar långt och 16,5 alnar brett, med kor och altare åt öster och ett "litet wåpenhuus med golf, dör och järn, intet låås" åt väster. På norra sidan intill koret fanns en utbyggd "sacristia, liten af trä med döör, järn och låås sampt litet fönster öster ut". År 1689 lät "pastor Johan Tornberg upsätta på kyrkio taaket stolpar medh järnkors och flaggor af järn med egen omkostnad för 32 D(aler)".
En utförlig inventarieförteckning upprättades till biskopsvisitationen 21 februari 1688. Här några utdrag:
Förteckningen börjar så här: "Kiörkian är bygd af trä, medelmottig stoor". I fortsättningen heter det:
I. Choret
- Ett st. Hwiit altarduk af slissing, sydd med swart silck och gemen hwiit knytning utan kring
- Rött altarkläde af kläde, intet stort brukat
- En biörnhud på altarpallen
- Ett måhlat Skranck kring altarpallen med twå dörar och gångjärn.
- Hwit hand-kläde på samma Skranck och grön (kant) omkring
II. Utom Choret
- En gammal måhlat prädikstohl med himmel.
- Ett timglas av glas hänger på en järnarm.
- Bänckiar: Manfolk 16 st, en allenast med döör, dito Qwinfolcks 17 st. Twänne med dörar.
- En Lächtar, över huvudingången från väster.
- Taaket hwälft, med bräder.
III. Indöme sacristian
- Mässhake af svart sammet
- Twå Mäss serkior, intet mycket nötta
- Twå st. Båårkläden
- En kalk, förgylt och pateen
- En brudstohl, gammal. Ett randat wästgiöt kläde till brudpalln
IV. Kyrkians utandöme
- Wåpenhuus
- Båårar
- Beenhus, ellakt
- Utantill är kyrkian med bräder beslagin och taket spänt (spåntak)
- En klåck-stappel öfwer den östra stegporten, spänt, brädslagin
- En liten klåcka
Att ge kyrkan gåvor har varit vanligt under lång tid. År 1650 fick kyrkan två enpipiga ljusstakar av kapten Per Sunesson och två år senare av hans änka en ljuskrona med sex pipor. Juldagen 1688 skänkte änkan Malin Philipsdotter två lampetter till minne av sin 1686 avlidna man, kyrkoherde Kempe.
I kyrkan fanns en "Sångstool" från vilken försångaren ledde kyrkosången. Orgel fanns ju inte förrän 1780.
"Hej klockare, skynda Dig att sjunga! Stäm upp psalmen i Din ordning! Låt Din grova röst nu grymta! Låt Din sträva stämma stöna! För att ge åt Matsmäss amen. Det räcker! Vare nu nog sagt!" (Så här diktar Antti Keksi om försångaren i Övertorneå kyrka 1677).
År 1689 skänkte "fru Margareta Graap en nyy Ten Skåål at brukas wid barn doop".
Sjutton- och artonhundratalens korskyrka
Med växande befolkning blev kyrkan för liten. Därför byggdes den om helt och utvidgades med korsarmar i både norr och söder. Den ombyggnaden blev klar 1736.
Genom att korsarmarna gjordes avtrubbade eller sneda i hörnen, bildar de tillsammans en "åttkantig" korskyrka. Längden i öster-väster blev drygt 41 alnar och i norr-söder nästan 40 alnar. Höjden till takbandet blev 10 alnar. Man talar om en "Bottnisk kyrkobyggnadsstil".
En ny predikstol i barockstil tillkom 1737. Den har rikliga sniderier och konstnärliga målningar. Den byggdes av byggmästaren Johannes Biskop från Kronoby i Österbotten. Predikstolen placerades just där den nu står. Den är utomordentligt stilfull!
Konstnären Roströms altartavlor ansågs "hemmagjorda" och "förvisades" till klockstapeln.
Åhörarläktare byggdes 1776 i korsarmarna i norr och söder. Dessa läktares barriärer pryddes med oljemålningar, konstverk som ansågs "vackra och lärorika och gifva kyrkan ett imposant utseende och anblick". Konstnär var Petter Bergström.
ORGELN
Orgeln köptes för 250 riksdaler banko och sattes upp av orgelbyggaren Mathias Svalberg från Stockholm. Den hade varit hovets orgel i Tyska kyrkan i huvudstaden. Den var tillverkad i Spandau i Tyskland 1608. I Stockholm blev den omodern och inköptes då av Öfver Torneå församling banko och sattes upp av orgelbyggaren Mathias Svalberg. Samme Svalberg satte upp Övertorneorgelns ryggpositiv i Hietaniemi.
Övertorneåorgeln är det finaste vi har att visa upp i Övertorneå. Den har blivit mycket känd och omskriven i skilda sammanhang.
Orgelläktaren var reserverad för ståndspersoner, "resande herrskaper" och dem som kantorn ville släppa in.
När ärkebiskop Jacob Ulfsson år 1482 besökte församlingen, skänkte han ett dussintal skulpturer. Av dessa är "Mantelmadonnan" den dyrbaraste och mest kända. Även gruppen "S:t Göran och Draken" är mycket fin, trots att tillhörande prinsessan blev stulen på 1960-talet.
KLOCKSTAPELN
En mycket stilfull och harmonisk byggnad är klockstapeln. Den byggdes 1763, är 23 meter hög och har en grund som är 10 meter i kant. Den har utvändiga målningar, som har förväxlade bildtexter. Det är fråga om finskspråkiga texter i frakturstil, tillkomna 1768. Innertaket i "genomgången" är försett med dekorativa målningar.
Precis som kyrkan blev klockstapeln i mitten av 1800-talet målad med gul oljefärg, som ströks på den tidigare rödmålade stapelväggen.
Flera restaureringar har skett under årens lopp. Vid år 1903 års restauration fick kyrkan två järnkaminer och nytt golv. Fönstren blev avrundade upptill och fick ett slags rundbågestil. Taket renoverades och innerväggarna försågs med panel. De gamla grovt tillyxade bänkarna byttes ut mot något bekvämare sådana med ryggstöd. Nytt altare och altarring med svarvade pinnar tillkom. Konstnären Karl Tiréns altartavla efter original i Molde kyrka i Norge sattes upp. Väggarna målades ljusgula och en fris i arabeskmotiv prydde övre delen av korväggen. Bonden Isak Pieti erhöll 23:40 kr. för 12 st torrfuror, som skulle bära upp läktarna.
På 1900-talet har kyrkan renoverats vid flera tillfällen. Åren 1934-36 fick kyrkan en pneumatisk orgel, då den klassiska orgeln var i behov av restaurering. Denna restaurering brukar ibland kallas den "Boremanska". P.A Boreman var kyrkoherde i församlingen 1930-1946. Fru Ruth Boreman skänkte ett mycket fint antependium, som pryder altaret. Hon och hennes väninnor hade tillverkat det.
Ett mosaikfönster sattes in i östra korväggen. Sakristian placerades i rummet under norra läktaren. Hela altaruppsättningen i Jugendstil togs bort, och altaret och altarringen ställdes under mosaikfönstret.
Restaureringen 1969-1971 innebar att den gamla 1700-tals-kyrkan återställdes och fick ungefär nuvarande utseende.
En viktig restaurering har gällt orgeln. Under många år pågick omfattande arbeten, som blev klara 1999 och avslutades i april nämnda år med en anslående orgelkonsert.
Orgeln, skulpturerna, de heliga kärlen, konstverken, belysningen, bänkar, stolar, bord, ljudteknisk utrustning samt textilier har alla sin egen historia. Piedestalerna är gamla och utmärkt vackra.
Förste prästen i Öfver Torneå socken var Henricus Michaelis Carelius 1606-1613.
Vår församlings förste klockare/försångare hette Henrik Andersson Lukkari, 1645-1697.
Vår förste kantor var Johan Portin 1781-1838.
Cirka 90 % av befolkningen i vår stora församling är medlemmar i kyrkan. Fr.o.m. 1 januari 2006 har vi ett kyrkoråd med 13 ledamöter och ett kyrkofullmäktige med 21 medlemmar. Vi skall också få ickepolitiskt utsedda församlingsråd, som kan ge råd och hjälp åt de politiskt valda kyrkoorganen.
Vi är många som tycker att Övertorneå kyrka är mycket stilfull och i många avseenden en kulturskatt !
Sven Heikkilä 2006-04-30