• Särkilax Kapell
  • Övertorneå Kyrka
  • Hietaniemi Kyrka
  • Juoksengi Kyrka
  • Svansteins Kyrka
  • Pello Församlingshem
  • Övertorneå Församlingsgård
  • Altaret i Övertorneå Kyrka
  • Orgeln i Övertorneå Kyrka
  • Spelbordet i Övertorneå kyrka

Juoksengi kyrka är en av kyrkorna i Svansteins kyrkodistrikt.

Kyrkan byggdes en gång av byborna själva och var en s.k. stiftelsekyrka. Den ägs och drivs nu av en ideell förening, Juoksengi kyrka, som dock får ett årligt ekonomiskt bidrag från Övertorneå församling. 

Gudstjänst firas c.a. en gång per månad. När församlingen inte har någon gudstjänst i norra delen ordnar Juoksengi Fridsförbund söndagsbön i kyrkan, samt inbjuder till tvåspråkiga bönesammankomster vid c.a. fyra tillfällen per år.

Under vinterhalvåret träffas Kyrkliga syföreningen regelbundet i församlingssalen, liksom andra grupper som samlas till körövning och bibelstudium, för att nämna något.

Du som vill värna om vår kyrka får gärna bli medlem i Juoksengi kyrka.
Medlemsavgiften är 50 kr och kan betalas in på Bg 349-2519.

För kyrkans upplåtande ansvarar föreningens ordförande, Stefan Aro, tel: 070-291 88 85

Du som vill hedra någon bortgången vän eller släkting med minnesadress, har möjlighet att göra det genom att kontakta någon av våra ombud. Samtidigt är ni med och stöttar kyrkan i Juoksengi.

Adresser tillhandahålls hos:

Juoksengi Kyrkas Blomsterfond: Eva Johansson, 0927-212 32 eller Inga Aasa 0927-210 07.

Juoksengi Fridsförbund: Lisbeth och Stig Lampinen, 070-544 53 08 eller 073-047 18 52

Du som har frågor om kyrkan eller synpunkter på dess verksamhet är välkommen att höra av dig till någon i styrelsen.

  • Stefan Aro (ordf.)
  • Helena Haapaniemi (vice ordf.)
  • Stig Lampinen (kassör)
  • Inga Aasa
  • Lars-Olav Haapaniemi
  • Göte Mäkitaavola
  • Lennart Haapaniemi
  • Marjatta Toolanen

Historik

Redan på 40-talet, när gudstjänsterna firades i gamla bönhuset, väcktes frågan om en kyrka vid en biskopsvisitation. Man började samla medel och anslag beviljades från församlingen.

Den 17 januari 1951 fastställde Domkapitlet stadgarna för Stiftelsen Juoksengi Kapell.

På 50-talet gjordes ytterligare insamlingar. Man fick löften om sågtimmer, dagsverken, hästdagsverken och lastbilstransporter.
Redan nu fick stiftelsen motta kyrkklockan som gåva.

År 1961 förelåg en finansieringsplan. Tomtfrågan var löst. Våren 1962 togs det första spadtaget. Kyrkbygget var igång efter ritningar av arkitekt Jan Thurfjäll, Luleå.

Endast två man anställdes, snickare från byn. Till deras hjälp kallades alltid erforderligt antal frivilliga arbetare, allt under överinseende av en arbetsledare. För VA- och elinstallationerna anlitades givetvis behöriga entreprenörer.

Julen 1962 firades den första gudstjänsten, en julotta. Bänkar saknades fortfarande, julottebesökarna tog själva med sig bänkar att sitta på.

Kyndelsmässodagen den 2 februari 1963 invigdes kyrkan av biskop Ivar Hylander assisterad av kpr Emanuel Bäckström, kh Oskar Haapaniemi, pr Eemeli Salmi, kh Wilhelm Taave, kh Lars Byström, km Gunnar Rundgren, missionssekr. Göran Widmark, past. Bheka Hlope, Sydafrika, kh Olof Bernhoff, kadj Lage Ollinen samt kyrkvärdarna Martin Lampinen och Henrik Haapaniemi.

I verksamhetsberättelsen för år 1963 omnämns antal kyrkobesökare, i medeltal 155 deltagare i varje gudstjänst.

Orgeln

Stiftelsen får år 1969 överta den orgel som tidigare varit placerad i Övertorneå kyrka under tiden medan den gamla Övertorneåorgeln restaurerades. Kyrkliga samfälligheten svarar för alla kostnader i samband med flyttningen.

Orgeln som är en enmanualig Grönlundsorgel med pedal har dispositionen:

Manual C-g'''
  Pedal C-f'
Gedakt 8'   Subbas 16'
Principal 4'   Pedalkoppel  
Rörflöjt 4'      
Waldflöjt 2'      
Cymbel 2 chor        

Manualen har delade register: B/D

Klockstapeln

Första klockstapeln ritades av Erland Aasa. År 1971 byggdes nuvarande klockstapel efter arkitekt Thurfjälls ritning. Den 31 okt. invigs klockstapeln av biskop Ivar Hylander.

Under kyrkans två första decennier utnyttjades skolans barnbespisning för kyrkkaffe. Småningom började vägen till skolan kännas för lång. Tanken på ett församlingshem väcktes. Olika alternativ diskuterades. Slutligen stannade man för det enklaste och säkert bästa alternativet, en utbyggnad av kyrkan med en församlingssal. Den var klar för invigning 18 februari 1984.

Kyrkan och församlingssalen utnyttjas för gudstjänster, förrättningar, söndagsbön, körverksamhet, konfirmandundervisning,  syföreningssammankomster, bibelstudier, minnesstunder o. dyl. Skötsel och underhåll sker på frivillig basis.

Vår önskan och bön är att kyrkan skulle fyllas vid varje gudstjänsttillfälle.

Karta från Eniro

EGET KYRKOBOKFÖRINGSDISTRIKT
Svansteins församling, numera Svansteins kyrkodistrikt, har tidigare utgjort del av Övertorneå församling och blev eget kyrkobokföringsdistrikt 1926. Den gamla bruksgården i Svanstein inköptes 1924 till prästgård. Första prästen i Svanstein, Gustav Forsström, tillträdde tjänsten som komminister 1926. Eget pastorat blev Svanstein 1962 och dåvarande komministern Olof Bernhoff blev dess förste kyrkoherde.

KYRKAN
Beträffande tillkomsten av kyrkan i Svanstein citeras Bygden, Härnösands stifts herdaminne del IV sid 303: "I afsikt att förebygga, att befolkningen på svenska sidan skulle söka sig öfver till den på finskt område liggande kyrkan vid Turtola, utanordnade K. Maj:t 20 mars 1858 af riksdagen anslagna 5.000 kronor till uppförande av ett kapell i den svenska Turtolabyn i närheten av Svanstein, där ett mindre hammarverk år 1754 inrättades som afläggare till Kengis Järnbruk. Det oansenliga lilla kapellet, som fullbordades 1865 undergår för närvarande en behöflig restauration." (Bokens tryckår 1926)

FÖRSAMLINGSNAMNET
Namnet Svanstein var, som framgår av ovanstående, ursprungligen namn på bruket, bildat av brukspatrons namn Steinholz och svärfaderns namn Svanberg. Bruket gav namn åt byn, som ju egentligen hette Turtola och då byn blev kyrkby blev Svanstein också församlingens namn. Kyrkan, egentligen ett bönhus, bestod av det som nu utgör själva kyrkorummet och sakristan, och var timrad. En mindre kyrkklocka fanns upphängd i en särskild ställning på sakristians tak. Byggmästare har varit Matti Havela bosatt i finska Pello och mormorsfar till landshövding Ragnar Lassinantti.

RESTAURERINGAR
1927 skedde en genomgripande restaurering. Då byggdes klockstapeln och läktaren. Då tillkom även målningarna i taket och över fönstren. I samband med restaureringen fick kyrkan som gåva en altartavla föreställande "Jesus på korset".

Kyrkan återinvigdes midsommaren 1928 av biskop Bergkvist. Färgsättning och dekorering utfördes av artisten J Winberg Wikingstad, Östergötland.

1974 var det så dags för nästa stora restaurering. Ritningarna upprättades, av arkitekt Bertil Franklin, Luleå och för det konstnärliga svarade konservator Gösta Lindström, Stockholm. Målaren Paul Aili, Risudden, bidrog också med sitt kunnande. De ändringar som då gjordes var att läktaren kortades av, korpartiet sänktes till samma nivå som kyrkans golv i övrigt. Väggarna tvättades och målningarna bättrades på. Ny färgsättning blev det på läktarbarriären, altarringen, predikstolen och dopfunten, liksom på de nya bänkar som anskaffades.

Altartavlan, som med sin tidigare mörka inramning dominerat koret, byttes ut mot ett enkelt träkors. Den gamla altartavlan, nu med en enklare ram, hänger i sakristan och tages fram till Fastlagssöndagen och hänger framme hela fastetiden. På påskdagen tar vi åter fram korset, det tomma korset = uppståndelsens symbol.

Kyrkan, återinvigdes 3 november 1974 av biskop Stig Hellsten. Värt att nämna är att kyrkan vid återinvigningen fick mottaga gåvor av enskilda, föreningar och av kommunen till ett sammanlagt värde av ca 30 000 kr. Därtill kommer värdefulla handarbeten, altarduksspetsar varav en i näversöm. Kyrkan fick även mottaga en gåva från grannbyn Turtola, på andra sidan älven. Turtolabybor ville med sin gåva tacka för all kärleksfull hjälp under de svåra åren, särskilt evakueringstiden 1944. För deras gåva tillsammans med en del andra gåvor inköptes de vackra fönsterstakarna, som vid vissa tillfällen lyser upp vintermörkret och syns ända till Turtola.

ORGELN
Orgeln, som kom till kyrkan i maj 1964, är en enmanualig Grönlundsorgel med pedal.
Den har dispositionen:

Manual   Pedal
Gedakt 8'   Subbas 16'
Principal 4'   Pedalkoppel  
Rörflöjt 4'      
Waldflöjt 2'      
Cymbel 2 chor        

Manualen har delade register: B/D

Den gamla orgeln som utgjordes av ett orgelharmonium från 1928 med 2 manualer och pedal är numera placerad i Bönhuset mitt emot kyrkan. Orgeln är disponerad med 13 register fördelade på 7 genomgående stämmor, 4½ oktavers klaviaturomfång C - f'''.

Texten på ena kyrkklockan:
KOMMEN, I FOLK OCH FÖRNIMMEN ATT HERREN ÄR NÄRA. SJUNGEN, I HIMLAR OCH JORD, DEN ALLSMÄKTIGES ÄRA. HJÄLP OSS I DAG, FADER, ATT DIG TILL BEHAG HELIGA TACKOFFER BÄRA.

SOLI DEO GLORIA

Karta från Eniro

Under Karl XII:s sista år härjade ryssarna svårt uppe i norr. En vinterdag år 1716 spred sig ryktet bland byarna längs Torne älvs nedre lopp att ryssarna trängt djupt in i Finland och nu var på väg mot Tornedalen. Det förfärande ryktet nådde också Hietaniemi där nästan inga män fanns kvar som kunde hejda det väntande anfallet. Kyrkbyns ynglingar hade tagits ut till Karl XII:s här så snart de kommit upp i vapenför ålder. Till slut lyckades man ändå samla ihop en liten försvarsstyrka, som mest bestod av halvvuxna ynglingar och medelålders män. Boskapen drevs bort, husgeråd och bohag grävdes ner i snön. Kvinnor, barn och gamla gömde sig i skogen av fruktan för ryssen. De visste vad han förde med sig, dödande, plundring och mordbrand.

Männen delade sig i två grupper. Den ena gruppen tog plats bakom kyrkogårdsmuren. Den andra drog sig ett stycke norrut. Man kom överens om, att när Hietaniemis kyrkklocka ringde, skulle det vara ett tecken på att fienden var i antågande. Då skulle alla samlas bakom kyrkogårdsmuren.

Efter några timmars spänd väntan syntes i den månljusa natten ryssarna komma i full galopp över den isbelagda älven. Någon rusade fram till klockstapeln och fattade tag i tåget. Klockans klämtningar hördes långt borta i skogen.

Det blev en kort men häftig strid. Ryssarna, som var många fler, segrade överlägset. De klättrade upp i klockstapeln och lösgjorde den vigda malmen från dess plats. Innan de vände tillbaka över älven med klockan på en släde efter sig, tände de eld på klockstapeln och även kyrkan. Hietaniemiborna lyckades rädda en del av kyrkobyggnaden men klockstapeln brann ner fullständigt.

Medan de höll på med släckningsarbetet hörde de ett brak från älven. Det lät, som om isen höll på att rämna. Byborna blev övertygade om ryssarna som straff för sitt illdåd att stjäla kyrkklockan hade gått ner sig i vattnet. Det var ett välförtjänt öde tyckte de. Osynliga händer måste ha brutit upp den hårda isen för att deras klocka inte skulle hamna i orätta händer. Klockan ville hellre borra sin kläpp i älvens dybotten än att ringa för de barbariska ryssarna.

Långa tider efter det bittra nederlaget tyckte sig Hietaniemiborna höra klockan klämta från älvbotten. Den ringde när någon låg för döden eller då nödår väntade.

En dag i början på år 1880 kom en man på besök till ett stort rysk slott som hette Strelna. Han var vän till slottsägaren, storfurste Konstantin Nikolajevitj. I slottskapellet fanns en klocka, som i över 150 år ringt in den grekisk-ortodoxa mässan. Av en slump upptäckte storfurstens vän att det fanns en inskrift på klockan. Hietaniemi, årtalet 1686 och namnet Michel Bader. Han tyckte att det var underligt med denna inskription på en klocka i ett slott långt inne i Ryssland. Han skrev om saken i en tidning och artikeln publicerades senare i Finland. Av ännu en slump, eller försynens skickelse råkade en Hietaniemibo läsa denna tidningsartikel, och han insåg genast att det måste vara byns gamla kyrkklocka, som hade hamnat i Strelna. Han visste att den hade gjutits år 1686 av den tyske klockgjutaren Michel Bader. Kyrkorådet i Hietaniemi bad landshövdingen reda ut saken. Denne skrev ett vördsamt brev till storfursten med en anhållan om att socknen skulle få lösa tillbaka sin klocka.

Brev från Kungl. UtrikesdepartementetEn dag i början på juli 1885 kom klockan med ångfartyget Luleå till Haparanda och återbördades sedan till sin rätta församling. Då byborna packade upp klockan var den omvirad av blomsterkransar, som bundits vid Strelna slott. Blommorna hade vissnat men doftade ännu. Under stor andakt hängdes klockan upp i en klockstapel, som man byggt 1773. Där hänger den kvar ännu denna dag tillsammans med två andra klockor från 1800-talet.

PRO-Hietaniemi har på kulturnämndens i Övertorneå uppdrag kontaktat Strelna församling i St. Petersburg. Detta har resulterat i att vänortsförhållande håller på att utvecklas församlingarna emellan genom denna historiska händelse från år 1716, som "Ryssklockan" utgör. Vi hoppas, att förbindelsen med Strelna blir något intressant och stärker våra relationer, församlingarna - men också länderna emellan.

SÄRKILAHDEN KAPPELI
Matarengin (Övertorneån) ensimmäisen kirkon nimi oli Särkilahden kappeli. Tämä kappeli sijaitsi noin kolme kilometriä nykyisestä kirkosta pohjoiseen. Tästä kappelista mainitaan ensimmäisen kerran eräässä arkkipiispaa Jacob Ulfsonille lähetetyssä kirjeessä vuodelta 1482. Vuonna 1615 oli jäänlähtö kevättulva erikoisen voimakas, niin voimakas että se vei mukanansa kirkon ja sen kalleudet.

1600-LUVUN KIRKKO
Uusi kirkko rakennettiin varmempaan ja turvallisempaan paikkaan Särkivaaran juurelle, vuonna 1615-17. Vuonna 1717 venäläiset kasakat ryöstivät kirkonkellon ja muita arvokkaita esineitä. Silloinen 76-vuotias kirkkoherra yritti estää venäläisten aikeet, mutta tuliniin pahoin pahoinpideltyksi omalla kävelykepillään venäläisten toimesta, että hän pari päivää myöhemmin kuoli saamiinsa vammoihin.

NYKYINEN KIRKKO
Vuosina 1735-37 rakennettiin uudelleen ja laajennettiin vanha kirkko ristikirkoksi. Rakennustyöt tehtiin taitavan kirkonrakentajan Hans Gabrielsson Biskop, Pohjanmaan Kruunupyystä, johdolla. Lehterit rakennettiin 1776 ja koristeltiin maalauksilla. Vuosina 1899-1903 restauroitiin kirkko, jolloinse, sai nykyisen väliseinän ja alttaritaulun. Väliseinä otettiin pois 1935, mutta pystytettiin jälleen 1969-1971 restauroinnissa. Urkulehterin kaide varustettiin maalauksilla tämän vuosisadan alussa restauroinnin yhteydessä. Matarengin kirkko on eräs parhaiten säilyneitä 1700-luvun kirkkoja Pohjoisruotsissa ja suomessa. Perinpohjaisia muutoksia e j ole tehty. Sitäpaitsi viimeisessä restauroinnissa on yritetty niin pitkälle kuin mahdollista lähestyä 1700-luvun tyyliin ja väritykseen.

KELLOTAPULI
Nykyinen kellotapuli rakennettiin 1763. Vuonna 1768 se sai länsieurooppalaisittain epätavalliset ulkomaalaukset.

URUT
Matarengin kirkon urut ovat Ruotsin vanhimmat käytössä olevat kirkkourut. Urut rakensi Paulus Müller, Spandau, Saksa, 1608-09, Tukholman Saksalaista Kirkkoa varten. Matarengin kappalainen Nils Wiklund osti kotiseurakuntansa laskuun Saksalaisen kirkon vanhat urut. Urut kuljetettiin Matarengin 1781.

ALTTARITAULU
Alttaritaulun on maalannut Karl Tiren vuonna 1903. Se esittää naista Kristuksen tyhjällä haudalla. Tiren on tehnyt alttaritaulun kopiona Axel Endersin, Molde, Norja, maalauksesta. Eteläisen lehteriseinän maalaukset ovat palvelleet alttarimaalauksina ennen 1903.

SAARNATUOLI
Saarnatuolin ja kuoriaitauksen valmisti vuonna 1737 puuveistäjä ja rakennusmestari Hans Gabrielsson Biskop.

PUUVEISTOKSET
Matarengin kirkon aarteisiin kuuluvat ne myöhäiskeskiaikaiset puuveistokset, jotka perimätiedon mukaan arkkipiispa Jacob Ulfsson noin vuonna 1500 lahjoitti pohjoisemmalle kirkollensa. Veistokset arvellaan olevan lähtöisin Uppsalan tuomiokirkosta. Vuonna 1615
Torniojoen tulva vei mukanansa kirkon veistoksineen. Veistokset kuitenkin huuhtoutuivat melko hyvin säilyneenä joenrannoille ja voitiin jonkin ajan kuluttua sijoitaa kirkkon. Arvokkain veistoksista on suojelusmanttelimadonna.

SÄRKILAX KAPELLE
So hiess die erste Kirche in Övertorneå. Die Kapelle wurde zum Mai 1482 in einem Brief an den Erzbischof Jacob Ulfsson erwähnt. Im Jahre 1615 das Früh jahrshochwasser ungewöhnlich stark und nahm das alte Heiligtum samt seiner kostbaren Ausrüstung mit.

DIE KIRCHE IM 17. JAHRHUNDERT
Die neue Kirche wurde an einen sicheren Platz, am Fusse des Berges Särkivaara, im Jahre 1615-17 gebaut. Russische Kosaken plünderten 1717 die Kirche. Sie nahmen die Kirchenglocke und andere Wertsachen mit. Der 76-jährige Pfarrer Johannes Tornberg versuchte die Absicht der Kosaken zu vereiteln, wurde aber mit dem Kirchenstab so misshandelt, dass er 2 Tage später starb. Der Stab wird in der Sakristei aufwahrt.

DIE KIRCHE HEUTE
In den Jahren 1735 bis 1737 wurde die Kirche zur Kreuzkirche umgebaut. Der Umbau und die künstlerische Ausführung wurden unter der Leitung des geschickten Kirchenbaumeisters Hans Gabrielsson Biskop aus Kronoby in Österbotten, ausgeführt.

Die Balkons kamen 1776 hinzu und wurden mit Malereien ausgeschmückt. Zwischen 1899 und 1903 wurde die Kirche restauriert. Damals erhielt der Chor eine Mittelwand mit Altargemälde. Die Mittelwand nahm man 1935 weg, Sie wurde aber am vorigen Platz wieder aufgestellt bei der Reparation 1969-71. Gleichzeitig erhielt die Barriere von der Orgel Malereien.

Die Övertorneå Kirche ist eine von den best erhaltenen Kirchen des 17. Jahrhunderts nördlichen Schweden und Finnland. Keine wesentlichen Veränderungen wurden an der Kirche seit ihrem Bau gemacht. Ausserdem versuchte man bei der letzten Restaurierung so viel wie möglich an den Stil und der Farbgebung des 17. Jahrhunderts anzupassen.

DER TÜRM
Der jetzige Kirchturm wurde 1763 gebaut. Mit den für westeuropäische Verhältnisse ziemlich ungewöhnlichen Malereien wurde er 1768 versehen.

DIE ORGEL
Sie ist die am ältesten in Gebrauch befindliche orgel in Schweden. Gebaut von Paulus Müller in Spandau 1608 - 1609. Wurde sie in der Deutschen Kirche zu Stockholm angewendet.

Als Unterpfarrer Nils Wiklund Ende des 18.Jahrhunderts zu Besuch in Stockholm war, kaufte er die Orgel für seine Gemeinde. 1781 kam sie in Övertorneå an.

DIE ALTARTAFEL
"Die Frauen am Grab Kristi" wurde von Karl Tiren 1903 nach Axel Enders Gemälde in der Molde-Kirche (Norwegen) gemalt. Die Malereien über der südlichen Galeriewand dienten früher als Altarbilder.

DIE KANZEL
Die Kanzel wurde 1737 vom Holzschnitzer und Baumeister Hans Gabrielsson Biskop angefertigt.

DIE SKULPTUREN
Zu den Schätzen der Övertorneå Kirche gehören die spätmittelalterlichen Holzskulpturen. Sie sind eine Gabe vom Erzbischof Jacob Ulfsson an seine nördlichste Kirche. Die Bilder sollen aus dem Dom von Uppsala stammen. Als die Kapelle von Särkilax durch das Hochwasser einstürzte, schwammen die Bilder südwärts, wurden aber einigermassen wohlbewahrt an Land gespült, und konnten so in der neuen Kircheaufgestellt werden.

Die bekannteste Skulptur ist die Schutzmantelmadonna.

Tillbaka